I Sverige innebär konkurrensen om markanvändning mellan olika areella näringar betydande utmaningar. Att öka och förbättra dialogen mellan industri, samhället och andra intressenter är avgörande för att förstå och mildra effekterna på renskötseln, den traditionella näringen för samerna, som är hemmahörande i norra Skandinavien och skyddas av FN:s deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter.
– Den ökade förståelsen och de innovativa metoder som vi har utvecklat bidrar till att mildra den negativa påverkan på renskötseln genom att tillhandahålla bättre verktyg för att kartlägga och mäta förändringar i betesmarkerna. Detta främjar ökad medvetenhet och samarbete bland alla berörda intressenter, säger Per Sandström vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Kombinerar traditionell kunskap med modern teknik
En sammanhängande och fungerande grön infrastruktur är en förutsättning för rennäringens, naturens och den samiska kulturens överlevnad. Den upprätthåller renskötselns vitala funktioner som bete och betesro och möjliggör säsongsmässiga vandringar mellan betesområden (Sametinget, inget datum). I MineDeer har forskare från SLU samarbetat med samebyar och andra intressenter för att öka kunskapen om hur gruvverksamhet påverkar renskötsel och ta fram konkreta förbättringsåtgärder. En sameby är ett geografiskt område där renskötsel bedrivs. Samebyn är organiserad som en ekonomisk och administrativ förening med en egen styrelse.
– Vårt primära mål var att undersöka hur renskötseln påverkas av annan markanvändning och att ta fram hållbara och praktiska lösningar för att möta det ökande trycket. Genom ett nära samarbete med samebyarna har vi kombinerat traditionell kunskap och modern teknik som GPS-data och drönarbilder för att få en omfattande förståelse för effekterna och utveckla sätt att mildra dem, till exempel genom att införa positiva skogsbruksmetoder, föreslå nya renpassager för att övervinna fysiska hinder och utforska andra innovativa sätt att återförena fragmenterade landskap, säger Per.
Projektet var dock inte utan utmaningar. Covid-19-pandemin orsakade förseningar och gjorde det svårt att tillbringa tillräckligt med tid med renskötarna under den tidiga delen av projektet, som redan var extremt upptagna. Per fortsätter:
– Vi övervann dessa utmaningar genom att arbeta hårt för att få renskötarna att känna sig delaktiga i projektet och inspirera till samarbete för att hitta gemensamma lösningar.
– Våra ansträngningar stöddes av partnerskap med olika relaterade projekt och processer, särskilt Renbruksplan (RBP – renbruksplanen dokumenterar de olika sätt på vilka marken används i renskötseln). Dessa samarbeten gjorde det möjligt för oss att skapa synergier och dra nytta av överlappande insatser från tidigare och framtida initiativ.
Verktyg för att bevaka och hantera markanvändning
– Inom projektet utvecklade vi nya metoder för att mäta betesmarker, särskilt lav, och skapade specifika kartläggningar av renskötselmetoder före och efter gruvdrift. Dessa insatser ledde till en förstärkt samproduktion av kunskap med renskötare och en bättre förståelse för kumulativa effekter. Denna breddade och fördjupade kunskapsbas är avgörande för att utforma effektiva strategier för att förbättra landskapsförvaltningen och stödja renskötseln.
Det här projektet är ett viktigt steg mot förbättrad kunskap om och planering av markanvändning. Genom att bygga vidare på dessa resultat kan vi bana väg för en mer hållbar och harmonisk framtid, där den samiska renskötseln kan frodas tillsammans med annan markanvändning, avslutar Per.
