Foto: Lisbeth Dallöf, IVL Svenska Miljöinstitutet. (Bildrättigheter: IVL)
Här kommer en update från Lisbeth Dahllöf, expert inom livscykelanalys och resurseffektivitet på IVL Svenska Miljöinstitutet, som är projektledare för arbetspaketet Certifiering i Swedish Mining Innovations strategiska projekt Tracemet.
Vad det är ni har undersökt i ditt arbetspaket?
– Det finns ett stort intresse från industrin att kunna redovisa var man har köpt sin metall, hur stor andel som är återvunnen, vilket koldioxidavtryck den har och så vidare. Vi har därför gått igenom vilka möjligheter företagen har att rapportera detta, deras önskemål, vilka data de har, vilka standarder som finns och hur kraven på rapportering skulle kunna formuleras utifrån detta.
Det låter som något som borde ha varit intressant länge, varför händer det just nu?
– Dels har kunderna fått ännu mer fokus på de sociala och miljörelaterade problemen med metallproduktion och börjat ställa högre krav, dels gör den stora elektrifieringstrenden att det behövs stora mängder av nya typer av metaller. Tillsammans ger det företagen stor anledning att intressera sig för sina och leverantörskedjans utsläpp. Har man en bättre produktion vill man också kunna visa det.
Vad har ni kommit fram till?
– Att det är möjligt att göra ett certifieringsschema och följa en leverantörskedjas data! Tillsammans med industriparterna har vi kommit fram till de viktigaste reglerna samt kriterier för hur dessa ska mätas och rapporteras.
Vad har varit den största utmaningen?
– En utmaning är att alla deltagare kommer in i projektet från så olika håll, med olika behov, intressen och kunskapsnivå i frågan. Men eftersom alla vill få det här att fungera så har allt gått att lösa hittills. Till exempel är kontinuerlig rapportering något alla i princip vill nå i framtiden, men vi har fått nöja oss med en nivå som är möjlig just nu.
Vilken betydelse kan resultatet ha?
– Att vi i projektet visar att det går att åstadkomma ett spårbarhetssystem för två leverantörskedjor av metall. Det leder i sin tur till en ökad transparens som ju innebär att kunder och konsumenter kan ställa högre krav på energi- och resursanvändning och koldioxidutsläpp, samtidigt som det motiverar företagen att konkurrera med hjälp av hållbarhet. Vårt arbete borde också kunna spilla över från den svenska stål- och kopparindustrin till andra metallbranscher men även till exempelvis plast och betong.
Vad är nästa steg?
– Om vi får en fortsättning av projektet vore det intressant att verkligen prova systemet inkluderande extern revision. Det finns också ett intresse att fortsätta titta på hur företagen kan kommunicera miljöprestanda på ett standardiserat och transparent sätt och hur man kan koppla ihop det med andra system, som miljövarudeklarationer.
Vill du veta mer om certifieringssystemet och arbetspaketets resultat? Kontakta projektledaren Lisbeth Dahllöf.
Intervjun är även publicerad på TraceMets webbsida hos projektledaren IVL Svenska Miljöinstitutet.
Läs mer om Tracemet
